inte uppdaterat på två dagar typ, förlåååååååt häh..

idag var det iafl möte med konfan om österrike. EN MÅNAD KVAR NU HIIHIHIHI !! :D
och innan idag var jag i stan, provade byxor... dom eh...... satt väldigt.......... bra............


dom va aaasstora i midjan & det såg ut som jag hade världens största ruuuuuuumpa HAHAHAH :D.
notera annies skrattanfall längst ner, så söööt!

sov över mä linn inatt. :)
igår kollade jag, linn och nelly på saw 1. och när vi hade följt nelly hem oh typ dött lite, så kollade vi halva saw 2.
dom är så gryyymt bra häh, iafl de första filmerna.. men åh va rädd man blir för den där jäääävla grisen! :(

iafiaf.. tänkte visa vilka parfymer jag använder mest, har fler men dessa är mina favoriter. :D

1. pink sugar, finns på åhléns för 200 kr. luktar godis :)
2. vanilla, finns på t.ex kicks för 100 kr tror jag. luktar vanilj, haha logiskt.
3. britney spears fantasy, finns också på t.ex kicks. vet inte vad den kostar, men luktar jättegott. svårt att beskriva lukten, lite söt kanske.. ?
4. aura (tror jag den heter), har funnits på kicks. kommer inte ihåg va den kostade, luktar också gott. men även denna är svår att beskriva.

jaja, ni får väl helt enkelt gå in och lukta på dom i affärerna :]

dags att rensa sminkbordet..? ^^

kid cudi är jättebra ! :o
om ni ville veta :]

idag efter skolan var det tjejgrupp. jättemysigt häh. vi åt vääärldens godaste kakor, tänkte lägga upp receptet.
jag lovar, dom va sjukt goda!

Dumlekakor
24 portioner | Normalstora formar

Ingridienser 24 st:
200 g smör eller margarin
1 dl socker
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Fyllning:
24 dumlekolor
Noblesse

Gör så här:

• Blanda samman alla ingredienser(utom kolorna), gärna i en matberedare.
• Helst ska degen vila kallt en stund!
• Rulla degen till kulor och lägg i aluminiumfolieformar ställda på en plåt.
• Tryck ner en dumlekola i varje form.
• Grädda mitt i ugnen i 175°C, 10-15 min.
• Lägg på en Nobless medan kakorna är varma.

Låt kakorna svalna på galler.



hihih :D

sjuk träningsvärk efter 610 situps igår.. haha la upp en status på facebook "jag gör 10 situps för varje person som gillar detta". grymt bra motivering man får då, hade aldrig lagt mig på golvet och dött på det viset annars ^^
fail bara att ingen tror på mig nästan. jaja, jag vet ju själv att jag gjorde det. jättestolt!

nu sitter jag och leker med min webb, vilket ni ska få ta del av nuuuuuuuuu..




siamestvillingar, erkänn de ser ut som de haha ? ;D

nu ska jag spela lite mariokart wii, sen tror jag att jag ska försöka tvinga mig själv att hoppa hopprep & stretcha så att jag kommer ner i spagat snart. :]

hihihihihihihihihihihih vet ni ?
jag är jättelycklig. igår när jag skulle sova skakade jag.
antingen hade jag druckit för mycket läsk eller så är jag bara sjukt jävla lycklig :D!

jocke, min underbara kompis, ska fixa superman tshirt till mig från stockholm.

ihih så grymt glad !

sen äre ju bara typ 40 dagar till österrike eller något. ska ju dit med konfan, alltså ca 60 awesome människor - ah och jag då.. :D
fast suger på att åka skidor, men det löser siiiiig.

precis sagt hejdå till sista gästerna.
jag fick:

blå tjocktröja med stjärnor på.
lila tjocktröja. (känns som att jag har fått hur många tjocktröjor som helst denna vintern :])
krustång.
blå mysdress.
kameraväska eller fodral eller va man ska säga. :)
michael jackson bok. (ja, jag är typ extrem michael jackson lover :D)
presentkort på gina tricot.
presentkort på kicks.
concealer.
mariokart till wii. (HIIIHIIHIHIIHI AWESOOOOME!!)

ah, tror det var allt för denna gången. :)
sen blir det ju ytterligare lite presenter när min släkt på mammas sida är hemma från alla sina solsemestrar ;D

var ju som ni redan vet hos annies kusiner igår. kollade två filmer, kommer bara ihåg va ena hette, typ "doghouse" tror jag.
sjuk "skräckfilm" med massa typ zombies eller något. ^^

ser inte riktigt vad jag skriver, min katt ligger i vägen för dataskärmen haha. men det är mysigt.
idag ska jag fira min födelsedag hos pappa, med den släkten. hihi presenter!
uppdaterar senare ikv eller imorgon vad jag fick. :)


extrem bildbrist hos pappa. så får bli en bild från i somras när jag & annie satt helt lost i holm och vinkade till bilar.
jag har för mig att jag satt och sjöng oh dansade lite fint också. men dom bilderna känner jag inte riktigt för att dela med mig av :]

build a bridge
and get over it.
:)


jättemysig låt. wooden boat - take that.

stan med annie idag. sov hos pappa inatt, hade jätteskojj mä mina systrar igår haha.
ikväll ska jag till annies kusiner, asså av någon konstig anledning så hamnar jag alltid på kalas oh grejjer där jag egentligen inte har någon anknytning till någon. men ah, min egna familj vill väl inte ha mig eller något :]

nu börjas det igen. jag har börjat skriva på andra delen haha. :)
"inte utan dig" ska den ju heta. för er som inte vet de så har jag börjat på en bok, eller något liknande. ni kan läsa första delen i kategorin "iiiiida skriver eheh" typ.

nu har jag då fått till något som kan likna en början på andra delen.
så ah, here we gooooo <:

"Inte utan dig.

Trots att världen stannade för mig, den dagen då Vanessa svek mig, så fortsätter tiden gå för alla andra. Men jag är kvar på samma plats, vid samma tidpunkt. Och jag har kvar samma känsla, samma smärta. Jag är rädd att jag aldrig ska kunna bli lycklig, aldrig känna sann glädje. Men mest av allt är jag rädd för människan. Vad är vi för varelser egentligen, som skadar varandra, njuter när andra mår dåligt, avundas andras framgångar och gör allt för att förstöra? Många tycker säkert inte såhär om sig själva, men om man ser på varje enskild person, så jo. Det är vi, det är vad vi är och vad vi har blivit. Någon gång har du skadat eller sårat någon djupt. Någonstans inuti dig har du någon gång njutit när någon annan mått dåligt. Och du skulle bara våga förneka att du aldrig någonsin blivit avundsjuk på någon annans framgång. Det sista, att människan gör allt för att förstöra, kanske är en överdrift från min sida. Fast jag uppfattar det på det viset, i mitt liv råkar det vara så. Om man tänker efter, så borde det vara illa nog. Tänk dig att en person mitt ibland alla lyckliga människor känner med hela sin själ att hennes värld rasar samman. Hon känner att alla sviker, att det inte går att lita på någon och att alla människor runtomkring henne har vigt sina liv åt att förstöra hennes. Försök föreställa dig hur det är när du måste stå på dina egna ben, trots att du tappar balansen. Ingen i din närhet är intresserad av att vara ditt stöd, du har ingen att luta dig mot när du håller på att falla. Trots att dina tårar rinner, ditt hjärta skriker och själen har gett upp så finns det ingenting annat att göra än att fortsätta kämpa. När mobbing och allmän ensamhet har gått så långt börjar man tappa hoppet om mänskligheten. Jag har tappat tron och den lilla gnutta ljus jag hade. Fram tills Vanessas svek trodde jag att det fanns goda människor också. Men även långt inne i varje ljusa, glädjespridande individ finns det mörka fläckar av ondska. Det är inte dem jag klandrar, allt är omgivningens fel. Världen vi lever i är fel. Någonstans i den tjocka muren som skiljer gott från ont har någonting gått fruktansvärt fel. I dagens samhälle finns det ingen tydlig gräns, människor har ingen tydlig bild av vad som är rätt eller fel. Vad som är fel i någons ögon är rätt i någon annans, tro mig. Jag skäms enormt mycket över hur lång tid det tog innan jag insåg att det alla gör mot mig är fel. Men jag har faktiskt min omgivning att skylla på, det har aldrig varit någon som satt ner foten för den här mobbingen. Mobbingen är en eld som ingen vågar trampa på, ingen vågar släcka den. De är väl rädda för att se vad som brunnit ned. Istället lägger de på mer ved, får elden att växa och bli större.

Det var en vanlig skoldag, lika hemsk som alla andra. Åtminstone trodde jag det. Som vanligt försökte eleverna överträffa varandra med att göra värre och värre saker mot mig. Men idag hände den värsta grejen på länge. En pojke i klassen över mig fick i uppdrag att trycka en glödande cigarett mot min arm. Alla hade samlats runt om mig och pojken när han höll fast mig. Jag klarade inte av att se på skaran av onda människor runtomkring mig, så jag vred på huvudet och såg ner på asfalten. Men de onda elevernas skor sparkade mot marken så att småsten träffade mitt ansikte. Utan att tänka vände jag impulsivt upp huvudet igen och såg på honom, rakt på honom. Där satt han med knäna mot mina armar för att hålla fast mig, trots att jag aldrig hade gjort motstånd. Där satt han med en glödande cigarett, som snart skulle tryckas mot min arm, trots att jag aldrig gjort honom något. Skaran med människor började ropa pojkens namn, hyllade honom och peppade honom att fortsätta plåga mig. Som om han gjort något bra började de hurra och applådera. Jag skrek också, precis som alla andra. Men jag skrek av smärta, en smärta så stark att jag för stunden önskade att jag bara kunde falla ner och dö på direkten. Tanken som for genom mitt huvud just när smärtan var som värst och jag skrek som högst var att jag lika gärna kunde varit en av de som stor runtom. Jag borde ha önskat att jag var en av dem, men det gjorde jag inte. En människa som saknar den empatin för en annan människa, som saknar modet att försvara en annan människa, det vill jag aldrig bli. Det borde finnas gränser, det borde finnas regler eller kanske en bruksanvisning för hur man beter sig. Om det fanns en bruksanvisning så har inte eleverna på denna skolan läst den. Som vanligt avbröts mina tankar, men inte av ett slag eller något annat denna gången. Det var en hand som ömt smekte min kind och en pojkes oroliga röst som sa;
“är du okej?”.
Jag såg mig omkring, det var det första jag gjorde. Antar att mina instinkter byggts upp efter all mobbing. Men det var ingen annan där, pojken drev nog inte med mig. Till sist vågade jag se på honom. Det var han, han som några minuter tidigare skadat mig enormt. Han som några minuter tidigare fått mig att skrika av smärta. Han som gjort vad som helst för den tid i rampljuset han fick, tiden som nu uppenbarligen var över. Där satt han nu, bredvid mig, och frågade om jag var okej. Vilket skämt. Men han verkade tydligen mena allvar, så det var bara att se honom i ögonen och svara.
“Nej, jag är inte okej. Men så långt som jag kan minnas har jag aldrig varit det, så det har antagligen ingen större betydelse för resten av världen.”
Blicken jag fick när jag hade uttalat de orden var ovärderlig. I hans ögon såg jag något som såg ut som… nej, det kan det inte vara. Jo, där var det. I hans ögon såg jag medlidande."

beslutsångesten som uppstår när man träffar någon. någon som är underbar, men på samma gång så fel. bara fel. men underbar..
man vet att man borde lägga personen bakom sig, klippa bandet liksom. men det gör för ont. man mår så bra av personen, så bra att man kan ta smärtan någon annan dag.
jag hatar folk som lever efter "den dagen, den sorgen". man kan inte bara skjuta upp saker, veta konsekvenserna men ändå fortsätta, och sedan sitta där oh tycka synd om sig själv. har man valt något får man både stå för det och klara sig på egen hand. men nu gör jag det själv, tänker "den dagen, den sorgen". men jag klarar verkligen inte att klippa banden. jag vet innerst inne att det här är fel. men hoppet håller mig uppe vid ytan. och någonstans i mig vet jag att det är värt besväret. 

i'm better off without you.
but right now, i really don't care.


min mumintrollen-mössa från max hamburgare. fett mä awesome.

kvällen igår var awesome!
var med hos maja med nelly och några andra. sen drog vi ut och kollade raketer, efter det hem till nelly.
bada balja och så, jättemys. massa skratt, hihi tack för kvällen !

och gott nytt år på er alla förresten :D
nu ska jag hem till annie och kolla "fångarna på fortet", bloggarna som tex foki ska ju vara med. häh, lite kul.

så ah, nu drar jag igen. om ni vill veta så mår jag bättre nu, lite förvirrad bara. :)