so much for my happy ending
Bilder jag glömt lägga upp från när jag och nelly fotade förra veckan. blev inte så många bilder där jag såg någorlunda frisk ut, hahah. de va så kallt att vi typ dog, så va bara ute en liten stund. sååååå ah. <:
make it last forever
hallå sär hahahahahhahaha
nuuuu ska jag iväg på träning :D
one last dance to our first song
åhhh låten !
just let it go - 4tune. den är så gryymt bra.
iaf iaf idag var det sunedagen i skolan. man skulle typ klä ut sig och så. jag va powerpuff pingla eheh, den blonda mä blå kläder ´:D
är jättetrött och lost idag, var på väg att lägga min glass i mikron hahahahaha fail.
mina katter mihihihihi :)
ju högre du flyger, ju hårdare faller du
just nu sitter jag nerbäddad och läser "fallen ängel". den är jättejättebra hihi.
jag lovar, det finns inget mysigare än att ligga i sängen, under täcket med en bra bok och en mysig katt :')
åhåhåhåhåhåhhhhhhhhhh jag får damp
det funkar inte att lägga upp bilder, annars skulle ni fått värsta söta bilden på mina katter tsm :(
losing you has forced me to learn
Såg den på bio idag, den nyaste då asså. Fast började gråta i slutet, jättesorgligt. Min favoritkaraktär dööör. Min bror och min pappa skrattade massa åt mig haha.
man kan förlåta, men aldrig glömma
Åh asså jag mår så bra just nu. Jag är så lycklig så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen haha.
iaf iaf, idag har jaaaaaaaaag
sovit över med Annie, trevligttrevligt :)
vi åkte in till stan, träffade lite olika folk och sådär.
sen hem.
keeeeka och sånt.
efter de, träning. cheerleading är awesome, för er som inte visste de liksom.. :D
Köpte en ny klänning igår. och jag vet, bilden ser helt fail ut, typ värsta ojämnt brun. MEN INGEN JÄVLA BRUN UTAN SOL ELR NÅT SÅNT HÄR INTE !! :o
Tänk er den, med typ några coola skor, i nån stark färg :)
remember us and all we used to be
Jag känner att jag bara uppdaterar på kvällarna nu för tiden. Jaja, whatever.
Precis avslutat första delen.
"Ur dagboken.
Jag faller igen nu. Hon lurade mig, förrådde mig, övergav mig. Nu skäms jag något otroligt. Jag kan inte förstå att jag litade på henne så enkelt, hon är ju också människa. Man kan inte lita på någon annan än sig själv i den här världen. Vart den här världen än för mig så kommer alla runtom mig att svika, alltid. Just nu, i denna stund, så vet alla på hela skolan vad det står i min dagbok. Jag som trodde att Vanessa var annorlunda, men hon var precis som alla de andra. Hon kämpar också för att få hamna i rampljuset i någon sekund. Det är allt de bryr sig om, de blundar för vad de måste göra för att hamna där. Allt elakt de gjort glöms bort, bleknar väl av strålkastarna. Jag önskar att jag kunde göra det ogjort, att jag aldrig litat på Vanessa. Hela tiden ekar de i mitt huvud, Vanessas ord. Utan att blinka, helt omänskligt känslokallt klargjorde hon för mig att allting hade varit på låtsas. Att hon själv hade kommit på idén. Stolt och rak i ryggen gick hon ifrån mig sen, med alla de där efter sig. Svansen, kallar jag dem. Det är de som flockas efter den personen som gjort det mest extrema mot mig. Där springer de som fån i några minuter, tills nästa person konkurerar ut den förra. Jag tror inte att någon av dem inser att det är mer än bara ord, det de säger till mig. Och det är mer än bara elaka saker, det de gör mot mig. Jag tror inte att någon av dem inser hur ont det gör.
Aldrig förut har de lyckats skada mig så, så som de gjorde idag. Att bli sviken av världen är en sak, men att bli sviken av den som är världen för mig är så mycket värre. Det kanske inte finns någon som förstår. Man kan förlora tusen vänner som man egentligen inte står så nära, men att förlora den där speciella vännen. Det blir som att någon blåser ut ditt enda ljus, när det är kolsvart. Vad som lämnas kvar är bara ett tungt mörker och det blir nästintill omöjligt att hitta ut igen. Där står jag nu, mitt i mörkret, utan ljus. Jag faller långt ner, utan att någon fångar mig. Sedan kommer jag stå där, utan någon som hjälper mig att klättra upp. Förut trodde jag att jag hade en chans, en liten chans att klara mig ur det här. Men det gör jag inte.
Jag klarar inte det här. Ensam är inte stark, det är så mycket svårare på egen hand."
Hahahahah ida in action :D
i was too scared to start, now i'm too scared to let go
Första delen heter "så mycket svårare på egen hand" och under rubriken står det "jag klarar det här, ensam är stark."
Andra delen ska heta "inte utan dig".
Och tredje delen ska heta "allas stjärnor glittrar".
Haha ah jag får väl se hur det blir. Här kommer iafl det senaste jag har skrivit:
"Verkligheten.
Efter skolan en dag kom en tjej fram till flickan, en elev. Hon gick sakta som om hon skulle gå fram till ett djur och var rädd för att skrämma bort det. Det var samma tjej som en gång innan gått fram till flickan efter skolan. Den gången hade hon berömt flickan för vad hon hade sagt på lektionen. Men nu var det ingenting speciellt hon ville.
“Jag ska också åt det hållet.” Sa hon.
“Jaha”, svarade flickan.
Mer än så behövdes inte, de hade följe hem den dagen. Och dagen efter, och nästa dag.. De pratade inte så mycket den första veckan. Men snart hade flickan börjat få lite förtroende för tjejen, Vanessa. Varje dag gick de tillsammans hem, pratade om allt. Flickan var glad när hon var med Vanessa, hon kände sig trygg. Vanessa försvarade aldrig flickan i skolan, men det var inget flickan begärde. Hon var helt förundrad över att faktiskt ha en vän att prata med, det fanns inget annat i hennes värld just då.
Vanessa lyssnade, förstod och hade svar på det mesta. Flickan hade aldrig känt den känslan innan, att hon bara var tvungen att berätta någonting hon tänkt på, varit med om eller sett. Hon hade så mycket att berätta. Att ha varit tyst en så lång tid och sedan helt plötsligt ha någon som lyssnade på vad hon hade att säga, det var en otrolig känsla. Det enda flickan fortsatte hålla för sig själv var tankarna om mobbingen, hon ville heller inte berätta om sina upplevelser. Sanningen var att hon skämdes. Hon tyckte det var pinsamt att vara ett offer. Hon lät också bli att berätta om sin kamp mot vikten. Flickan insåg inte hur mycket hon hade gått ner i vikt redan, förstod inte att det syntes. Varje dag såg hon sig i spegeln, och vad hon såg var inte verklighetens bild. Spegelbilden visade precis vad eleverna på skolan så länge kämpat för att få henne att se. En
Ensam,
Värdelös,
Övergiven,
Hatad,
Äcklig och
Ful tjej. Vanessa försvarade som sagt aldrig flickan i skolan, så hon lät även bli att tala om för henne att hon inte var allt det där. Vanessa gav inte komplimanger till flickan. Men om man aldrig förut haft en vän, så är det inte direkt något man reflekterar över.
Ur dagboken.
Jag har en vän. Hon betyder så mycket för mig, jag tror inte att någon förstår hur Vanessa lyser upp min värld. Varje dag går vi till skolan tillsammans, sen väntar hon på mig så att vi kan gå tillsammans hem också. Vanessa lyssnar på mig, hon är så snäll. Det är knappt så att jag vågar tro att det är sant. Jag vågar inte nypa mig själv, jag är rädd att jag drömmer. Om jag drömmer så vill jag aldrig vakna. De i skolan har inte slutat, men det gör inte lika ont längre. Jag har något att kämpa för nu, allting är förändrat. Nu kan jag se saker ur ett annat perspektiv. Tänk att en vän, som lyssnar och förstår, var allt som behövdes.
Verkligheten.
En dag när de gick hem från skolan bestämde sig flickan för en stor sak. Hon skulle ta hem Vanessa, och visa henne sin dagbok. Aldrig förut, hade någon ens fått se hennes dagbok och verkligen inte läsa den. Men flickan litade på Vanessa, hon kände inte längre att hon hade något att dölja. De gick in i hennes hus, in på hennes rum och hon letade fram nyckeln. Nyckeln till hennes liv, dagboken. Vanessa såg oförstående på henne.
“Varför gör du det här?” frågade hon.
“Jag litar på dig, jag har ingenting att dölja.” svarade flickan självsäkert.
Vanessa fnös tyst så att flickan inte hörde. Att flickan inte förstod, det var ju nästan synd om henne. Men detta var bättre än de hade väntat sig. Tänk så lätt det var att vinna någons tillit egentligen, till och med flickans. Hon som hade blivit sviken av världen, borde hon inte vara med sluten? Det stod mycket i dagboken, detaljerade beskrivningar av mobbing och känslor. Flickans vardag var verkligen inte enkel. Vanessa kunde bläddra och läsa utan att röra en min på insidan, på utsidan var hon tvungen. Annars kanske flickan skulle misstänka något. Det var inte förrän hon kom fram till sista sidan, det som var skrivet dagen innan som hon började tveka lite. Där stod det hur mycket Vanessa betydde för flickan, att hon var anledningen till att flickan fortsatte kämpa. Allt var ett spel, men flickan kunde inte reglerna. Vanessa ville inte egentligen, hon var inte sån här. Men hon var tvungen. Reglerna var så, hur gärna hon än önskade att verkligheten var annorlunda. Om man vill vara med i leken så måste man välja sida och när det står mellan flickans eller alla andras så är valet inte svårt. Det var uppenbart vilka som skulle vinna leken. Leken hade ett namn vid det här laget, de flesta känner nog till den. Alla mot en kallas den."
you're the only one that can save me
Jag saknar min kamera soooo bad.. mobilbilder blir inte bra :(
Kom precis på att jag inte skrivit vad jag har gjort i veckan typ, så nu gör jag det för jag har tråkigt.
Måndag: kommer inte ihåg haha (a)
Tisdag: aaaannie kom hem. och jag brände mig på tungan..
Onsdag: Stan, var på café mä konfan. Det var nån lam utställning i kyrkan, så satt där oh åt godis och skrattade typ. Köpte skosnören till mina converse också. Blev helt fascinerad av reflexerna i en affär, hon i kassan skratta åt mig och annie. :o
Torsdag: Hahaha va gjorde jag då ? :D
Fredag: Tylösand och kollade hur mitt rum ser ut. Det är jättefint nu ska ni veta! Sen var jag på släktkalas, annies släkt haha. a w e s o m e :)
Lördag: Det är väl typ idag va? Ah, bara vatt hemma. världens mysdag typ.
Hoppas ni antecknar D:
allting har förändrats, men du finns kvar
Ny design typ. jag blev ganska nöjd, lite ljusare nu. som ni kanske förstår så är det inte riktigt min grejj det här, jag fattar inte alla texterna på stilmallen oh skit. men iaf iaf, rätt bra ändå.
jag ska se om jag fixar någon annan header sen nån dag eller nått. men har ingen bild jag vill använda och vill ha photoshop så att jag kan göra de bättre. jajajjajaja i-landsproblem.
Lyssna på dessa låtarna !
Bon Jovi - what do you got
Petter - längesen
Secret Service - oh susie
sista låten är så mysig. den spelas i "i taket lyser stjärnorna" :)
Nu ska jag skriva lite tror jag, och käka kooooooooooolasnören <333
ohoh girl's just wanna have fun
jag stör mig på att min blogg är så mörk, det är så tråkigt :(
sen saknar jag förra och förrförra vintern också. så här kommer lite bilder från dom vintrarna eller förra iafl.
but you know that it's worth the fight
Jag känner att mina inlägg blir mindre och mindre intressanta haha. Sorgligt..
Idag i skolan kom jag iafl fram till att det värsta som kan hända mig när jag blir stor är att mina barn ska lukta prickig korv. Seriöst, det finns folk som luktar det och TÄNK SÅ HEMSKT! Om det skulle hända, så ska jag mata barnet med parfym istället för välling.
Jajajjajaja nu ska jag typ sova.
whatever you got, it just ain't enough
Så kan det gå.
Ehehehehh silly bandz <3333333333333333
the best damn thing that your eyes have ever seen
Eftersom jag har lite tråkigt och längtar så grymt till julen så har jag gjort en liten önskelista hihi.
1. Systemkamera ! :D
2. Thomas Sabo berlocker till mitt sånt armband hihi
3. Hello kitty hörlurar.
4. Krustång eller något.
5. KOOOOLA SNÖREN <33333
6. Kläder, fina t-shirtar med tryck typ. hihi helst sweet :D
7. Smink, framförallt glitter och ögonskuggor.
8. Nagellack & fransk manikyr.
9. Örhängen.
9 - igen (insåg inte att jag hade skrivit det två gånger..). Självlysande stjärnor (a)
Det är inte allt, men en del iafl :D
Och jag är mycket medveten om hur fail denna bilden blev men blää. Sånt där är inte min grejj, ni fattar inte hur lång tid det tog!
all you know is that when i'm with you, i make you free
Fast de var dyrt så vi kunde bara prata om converse.. Hon hade inte hittat de jag ville ha, så hon skulle köpa ett par andra istället. Men de är säkert också jättefina. :)
För övrigt vet jag inte vad jag ska skriva så att det inte blir meningslöst. Nu håller det på att bli det ändå......
Ajja. Här är bild på de conversen jag ville ha, men som inte fanns.
Dom är jättefina haha :(
Men jag får väl kanske rita lite på dom Annie köper till mig om dom är tråkiga, men det tror jag inte eheh Annie har braaa smak.
i just miss you, that's all
"Ur dagboken.
Jag klarar det inte, jag gör verkligen inte det. De har ingen gräns, det finns inget slut. Det är som att jag faller ner i en bottenlös grop där ingen någonsin hjälper mig upp. Mitt liv är en återvändsgränd, jag vågar inte vända mig om för jag vet vilka som står där. De är så många, och de kommer bara närmare. Att veta att de är där för att skada mig får mig att skaka. Jag faller ofta ihop när jag är ensam. Smärtan jag bär på trycker mig neråt. Jag tror inte att det någonsin går över, ens om de skulle sluta. Ärren de har gjort i mig finns kvar för alltid. Jag är fast för evigt i en kamp som jag aldrig kommer vinna. Inte på egen hand. När jag säger att jag inte kommer klara det här, så menar jag det. Jag kommer inte orka fortsätta, någonstans kommer mitt inre jag säga stopp. Men jag tänker inte ta livet av mig, det är inte det som “jag klarar det inte” innebär. Det innebär att jag vet, redan nu, att jag kommer stå upp en vacker dag utan att egentligen vara jag. Där kommer stå någon som ser ut som mig, låter som mig och beter sig som mig, men det kommer inte vara jag. Jag kommer förlora mig själv och hela den jag är. Även om ingen runtom mig märker det så håller jag på att förändras. Allt jag en gång var och allt jag var menad till att bli, det bara rinner ur mina händer. Som om ett timglas med sand har vänts upp och ner, och sanden som rinner ner är den jag är. Hinner jag inte vända på det innan det är för sent, så kommer hela min själ att finnas någon annanstans. Och jag var inte redo för det här, jag hade inte hunnit finna mitt jag. Det var inte jag som vände på timglaset så att sanden började rinna ut, det var dem."
Denna delen är jag nog mest nöjd med hittills tror jag eheh :D
nyyyyyy header
Tycker det blir lite enformigt med dessa färgerna, meeeeeeen det löser sig nog ;D
the world is watching us falling apart
Det blir inte bättre än såhär;
Skulle bli helt annorlunda, men uhuuu när jag ska spara så försvinner massa :o
it's a good thing tears never show in the pouring rain
Be mine - Robyn.
Denna låten har blivit typ sönderspelad på radion oh skit, men om man lyssnar på texten så är den faktiskt riktigt bra. <:
Nu väntar jag på Nelly, vi ska kolla disney channel, massa nya avsnitt och ett långt Hannah montana avsnitt eheh.. Vi är inte töntar... !
Efter det blir det ug med konfan, sen sova hos Nelly :DD
Haha, min mamma kom in och pratade lite halvt med sig själv eller något. Samtidigt som hon slog in ett paket, och när jag svarade på vad hon sa så bara skratta hon åt mig. Haha helt lost..
AHAHAHAH vet ni ?
Idag gick ett fönster sönder i skolan. Jag och några till typ höll på oh lekte mä de, några ville stänga det och några ville öppna det. Till slut gick det sönder, men skolans fönster är jättegamla så det var typ det 20:e fönstret som gick sönder. Iafl, så sa vi det till rektorn - som bara skrattade typ. (han är awesome!)
Sen kom han fram till mig när jag öppnade mitt skåp och bah "Akta så du inte tar sönder skåpet också! ;)" typ, haha det var jättekul :D
whispers turns to shouting, shouting turns to tears
Spelar inte alla innebandy på fotbollsträningarna ibland ?
HAHAHA så sär, ska göra det idag. Men det blir nog nice ! Enda nackdelen är att det är slut typ nio / halv tio, och då är det jättemörkt. Men tror mamma hämtar mig, så slipper gå hem iafl.
Fått rätt mycket beröm för "så mycket svårare på egen hand" nu faktiskt. Hihi, jättekul att folk faktiskt läser den :D
Baby, i'm a superstar.
'cause we lost it all, nothing lasts forever
Låten <3
Cheerleading idag. Eheh, vi bygger, asså man lyfter upp varandra. Och jag är en av dom som blir lyft, snacka om att min mage är röd haha. ^^
Men kul är det !
Jag är så jobbig, varje gång jag ska träna så typ känner jag verkligen inte för det oh blir seg, sen när jag väl är där så har jag jättekul. Och varje gång jag kommer hem så lovar jag mig själv att komma ihåg hur kul det är att träna när man väl är där, men jag gör samma fail varje gång. ._.
Ensam hemma med storebror och hans kompis inatt. Dom kommer typ snart, så ska vi fixa pannkakor. Sen insåg jag precis att jag har matteläxa till imon. Abowww.
Skjut mig.
Hahah nä men ah. <:
Bild från åhuuuus. Saknar't ! :(
it's all your fault, you called me beautiful
Lalalalalaa
It's all your fault - Pink <3
Nu kommer lite mer av min bok nivvet ? :)
Inte skrivit så mycket, vet vad som ska hända men vet inte hur jag ska formulera det typ. Haha, ajja.
"Flickan, som alltid var ensam, kunde betrakta de andra på ett helt annat vis än någon annan kunde. Hon kunde se hur alla låtsades, försökte vara någon annan, någon bättre. Det var så tydligt hur alla gjorde sig till, gjorde saker de egentligen inte ville, sa saker de egentligen inte menade. De använde till och med kläder de inte tyckte om, allt för att passa in. För vissa räckte det inte ens med att passa in, de gjorde i stället allt för att sticka ut. Men det som stack ut var inte deras personligheter, det var något annat. Något som inte fanns på riktigt. Att ingen annan märkte var skrattretande. De såg verkligen inte varandra, allt de fokuserade på var sig själva.
Därför betedde de sig som de gjorde mot flickan, hon var från början ett hot med stark personlighet. Men det förstod hon inte, det var ingen som berättade det för henne.
Men hur mycket de än försökte så var det aldrig nog. När någon gjort något extremt, stod han eller hon i rampljuset en stund. Flickan tyckte att det såg ut som att det var deras drog, att stå den lilla stunden i rampljuset. Efter den lilla stunden, ville de ha mer. Men då krävdes det också mer av dem, något mer extremt. Det var där flickans roll i det hela fanns, det var mot henne de gjorde allting. Det värsta de kunde komma på gjorde de mot henne. Aldrig samma sak två gånger, i stället blev det två gånger värre nästa gång. Eleverna ville hela tiden överträffa sig själva och varandra, och de lyckades. Ju mer de tryckte ner flickan, ju mer fick de stå på den platsen där de trivdes bäst. Om man ska sammanfatta det så kan man säga att ju sämre de fick flickan att må, desto bättre mådde de själva. Någonstans där borde de ställa sig frågan om det verkligen var värt det, hur långt kan man gå för sin egen skull? I detta fallet var eleverna kapabla till så mycket, för det var som att flickan inte längre var den flickan hon en gång varit. Hon hade förändrats, krympt på något sätt. Inte bara för hennes kamp mot vikten, hon hade även krympt så otroligt mycket som människa. Det var ingen person de trycker ner, det var deras leksak. Skulle flickan säga ifrån, så var det som att det var fel på leksaken. Leksaker kan inte prata, leksaker gör inte motstånd. Då såg eleverna det som att de var tvungna att lära leksaken det. Även där hade de lyckats, leksaken var så tyst som hon bara kunde bli."
you shake me til' you wake me from this bad dream
'cause you know you can't live without it.
Vill ni höra en jättemysig låt haha ?
- Ja det vill ni ! :D
Ba ba ba - Miss Li
Hihihihi :)
Idag har jag vatt på stan med Nelly och fikat. Eller ah, vi drack varm choklad med mashmallows och grädde :')
Jättemysigt eheh. Sen massa skratt mä två tjejer på skolan som heter Elvira och Linnea, as sköna tjejer haha!
Tror inte jag har några nya bilder. Så ska leta upp någon gammal, annars ser bloggen så tråkig ut eheh.
you're the closest to heaven, that i'll ever be
Hihihih jag älskar mitt rum. Det luktar så gott här :'D
Nu är det typ ganska städat också, första gången på typ 2000000 år.
Vet inte vad jag ska skriva, känns rätt meningslöst. Det va typ bah de, att de luktar gott på mitt rum liksom.
Och nu taggar jag träning eheh. Grymt kul med cheerleading faktiskt! :DD
Ehehe, söt bild från skolkatalogen ;D
True friendship never ends <3
no one wants forever
Mihihihi, ska prova på cheerleading om en timme typ. Jag är jättetaggad eheh.
Ringde och frågade tränaren, egentligen skulle man skriva upp sig på någon kölista, men eftersom jag ringde så fick jag prova idag ändå eheh. <:
baby, you can have whatever you want'
HAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHA
Första bilden är tagen 20 Mars 2009
Andra bilden är tagen 6 November 2010
oh my gooooooooood. :D
HAHAHAH jag tycker de är jättekul ;DDD
i will never let you fall, i'll stand up with you forever
I'll be there for you, through it all
ever if saving you sends me to heaven.'
åh. älska älska älska låten !
Här kommer lite till från "så mycket svårare på egen hand", det blir inte så mycket. Har inte haft tid, ork eller idéer till den så ah.
"Tystnaden som uppstod bröts av skolklockans hjärtskärande tjut. Det som varit en fantastiskt stor händelse för flickan, verkade bara vara ytterligare en sak att reta henne för i de andra elevernas ögon. De rusade ut ur klassrummet och väntade där de brukade, vid utgången precis utom synhåll för lärarna. Inte för att det spelade någon roll. Lärarna gjorde aldrig något för att stoppa mobbingen ändå. Så att stå där och vänta var mest symboliskt, för att visa att flickan inte kunde rymma ifrån dem. Att hon var fast i samma spår.
Ur dagboken.
Idag efter skolan kom en tjej fram till mig. Hon såg på mig, ingen annan. Hon talade till mig, ingen annan. Hon berömde mig, ingen annan. Jag minns de exakta orden hon sa.
“Du, vänta lite. Jag ville bara säga att jag tycker det var bra sagt idag.”
Jag sa inte tack, nickade bara. Det krävs mer än så för att vinna min tillit. Dessutom var det jag sa bara vad jag tycker, jag var bara ärlig. Eller nej, inte bara vad jag tycker, inte bara ärlig. För mig var det inte “bara“, ta bort bara. Det var vad jag tycker och jag var ärlig. Det var stort för mig, men inte för någon annan. För de andra var det bara ett svek, nu måste de bygga sina murar på nytt. De tycker det är jobbigt att bygga upp muren, trots att alla är på en sida av den. Alla utom jag.
Ny musik i högtalarna idag. “Fighter” med Christina Aguilera.
”You probably think that I hold resentment for you
But, uh uh, oh no, you're wrong
'Cause if it wasn't for all that you tried to do
I wouldn't know just how capable I am to pull through
So I wanna say thank you
'Cause it makes me that much stronger
So thanks for making me a fighter”
Jag kan klara det här. Ensam är stark.
Verkligheten.
Samma flicka, som dagen innan varit så stark och känt sig så bra, samma flicka var idag så svag och så liten. Hon hade inte insett hur mycket värre det skulle bli när hon pratade. Det lilla hon sa, de 13 orden räckte. Räckte för att höja mobbingen till en ny nivå. Det krävdes inte mycket för att hennes tunna kropp skulle falla mot marken. Hon åt fortfarande mindre och mindre, det syntes. Eleverna runt omkring henne spottade, slog, sparkade, hånade, tryckte ner och stötte ut. Allt de kunde komma på gjorde de. Ni kan inte föreställa er hur det var för flickan, att inte känna sig trygg någonstans. När det inte var eleverna hon var rädd för, så var hon rädd för sig själv. Hennes egna tankar sårade henne mer än eleverna lyckades göra. Fast det var ju från början deras fel, så på sätt och vis var det ju de som sårade. Men de visste inte om det, kunde inte njuta av det."
heaven is a place nearby, so there's no need to say goodbye'
jag har
tråkigt.
lev med det
eheh webbcam-booomb ! :D
eh, ah. söt.. :)
Idag är typ sån där dag, som man ska till kyrkogården oh tända ljus nivvet? Alla helgons dag elr nåt.
Ska dit sen, det ska tydligen vara jättecoolt när de är mörkt, mä alla ljus oh sådär. Ska tända ljus för min morfar.
Saknar honom, grymtmycket. Det blir inte samma sak utan honom, på julen och sånt. Och att tänka "du kommer aldrig tillbaka" är en så sjukt jobbig tanke. Han kommer inte tillbaka, inte då, inte nu, inte senare. Alla gånger vi behövt honom, det har gjort så ont. Men livet går vidare och han ser mig, han tror på mig när ingen annan gör det. För det har han alltid gjort, och bara för att han inte är här så jag kan se honom, så slutar han inte med det.
Ibland när allt rasar och faller, när isen spricker under mina fötter, då tänker jag på dig och fortsätter kämpa. För jag vet att du hade velat det.
Vila i frid morfar, jag älskar dig.
i know the stars are holdin' you tonight
Hann inte skriva klart igår, eller förrgår vare kanske. Whatever..
Har iafl köpt lite saker under veckan.
Tre speglar.
Nattduksbord elr va det heter :)
Sminkbord typ.
Väska.
Och wesc tshirt ;D
Om ni vill veta, så tycker jag att ni ska läsa "jag saknar dig, jag saknar dig!". Ni fattar inte hur grym den boken är. Den handlar om typ två tvillingar, tjejer som är 13, 14 år. Den ena tvillingen dör, så hon andra måste fortsätta kämpa på egen hand. Klara sig själv liksom, utan sin andra halva typ. Asså åhh jag grät typ hur mycket som helst när jag läste den :(
Det finns inget avstånd mellan nu och då, mellan här och där.
same attitude till the day that i die '
vet inte
vad jag
ska skriva
eheh
DOM HAR INTE KVAR PANNKAKOR PÅ IKEA!
Asså åh. Ni fattar inte hur mitt liv gick under idag när jag upptäckte det. Satt och tröståt russin och äckligt godis. Sorgligt värre..
Ajja, nu kommer Linn och Nelly. Skriver mer sen eller nåt ;D
i miss you, i miss your smile
Asså åh. Hon ska vara i usa i två och en halv vecka. Hon har nu varit borta i sex dagar. jag dör.
bilder genom ungefär ett år. Jag älskar den tjejen.
you know we're superstars
never talk about feelings if they aren't really there.
never hold my hand if you're gonna break my heart.
never look into my eyes if all you do is lie.
never say hello if you really mean goodbye.
