beslutsångesten som uppstår när man träffar någon. någon som är underbar, men på samma gång så fel. bara fel. men underbar..
man vet att man borde lägga personen bakom sig, klippa bandet liksom. men det gör för ont. man mår så bra av personen, så bra att man kan ta smärtan någon annan dag.
jag hatar folk som lever efter "den dagen, den sorgen". man kan inte bara skjuta upp saker, veta konsekvenserna men ändå fortsätta, och sedan sitta där oh tycka synd om sig själv. har man valt något får man både stå för det och klara sig på egen hand. men nu gör jag det själv, tänker "den dagen, den sorgen". men jag klarar verkligen inte att klippa banden. jag vet innerst inne att det här är fel. men hoppet håller mig uppe vid ytan. och någonstans i mig vet jag att det är värt besväret. 

i'm better off without you.
but right now, i really don't care.


min mumintrollen-mössa från max hamburgare. fett mä awesome.